Kanske går det att ha en vänskap.

Pratade i telefon med Simon idag i en halvtimmes tid om allt möjligt.

Kändes bra, men konstigt. oerhört konstigt.

Det kommer på något sätt alltid vara min Simon. Fastän han inte är min och fastän jag inte vill vara tillsammans med honom eller är kär i honom.

Jag kommer alltid bry mig om honom ändå.

När man minst anar det

funderar på att tagga ner en aning

bara en aning, för på senaste har det blivit mycket, väldigt mycket väldigt ofta och väldigt förhastat och igenomtänkt. Men jag vet inte vad jag vill. Jag har blandade känslor och känner mig bara vilsen.

Men jag har aldrig haft roligare och livet har aldrig varit mer spännande och spontant!